Äventyret börjar vid Indalsälven en solig sensommardag. Efter att ha tagit av från E4:an norr om Timrå är Bergeforsen den perfekta rastplatsen, och samtidigt en startpunkt för en färd längs väg 331. Eller Bävervägen som den också kallas, med början i Stavreviken och slut i vildmarksbyn Norråker i nordvästra Ångermanland. En sträcka på drygt 25 mil.
Bergeforsen bjuder på ypperligt fiske på lax och havsöring – om man har turen att få fiskekort. För här lottas de åtråvärda korten ut.
Varje år sätts det ut hundratusentals laxyngel som sedan kommer tillbaka från havet för att leka.
En av dem som lyckats få kort – och en god portion fiskelycka – är Härnösandsbon Janne Lundgren. Han har just landat en lax på 7,2 kilo.
– Bergeforsen är ett av Sveriges bästa laxfiskevatten, och en sådan här dag är det bara att njuta, säger han.
Vägen vidare leder förbi vilda Västanåfallet, Sveriges näst högsta vattenfall, med en fallhöjd på närmare 90 meter. Det är bara att svänga av och köra en slingrande grusväg några kilometer parallellt med Bävervägen så är man framme. Ett natur- och kulturcentrum med museum, vandringsstigar och ett poppis kafé där Ninna Lundvall serverar sju sorters kakor och smaskiga kanelbullar.
– Allt är hembakt förstås, intygar Ninna.
Naturreservatet har minnesmärken från 1700-talet, då Västanå järnbruk stod i full blom. Viksjö nästa, knappa kvarten längs vägen. Här är det definitivt värt att göra ett längre stopp för att kolla Mat & Nostalgi – lanthandel, kafékult, retrobutik och loppis i ett.
Samlarentusiasten Stefan Hagman med familj har här skapat en oas för nostalgiker. Det är som att gå 50 år tillbaka i tiden. Allt från de slitna Gulfpumparna ute på gården till kaféinredningen med fungerande jukebox.
– Jag drivs väl av en passion för det som en gång var – före mobiler och datorer. Och folk hittar hit för att ta en fika, käka lunch och kolla prylarna, säger Stefan, som är i full färd med att förbereda aftonens konsert där Rock-Ragges son med band hyllar legenden. En av många happenings som Stefan förtjust fixar.
Tät granskog varvas med odlingslandskap, små byar med faluröda timmerbyggnader och en hel del ödehus, med flagnande färg och igenbommade fönster.
Resan fortsätter. Tät granskog varvas med odlingslandskap, små byar med faluröda timmerbyggnader och en hel del ödehus, med flagnande färg och igenbommade fönster.
Graninge Bruk är värt den korta avstickaren från Bävervägen. Här finns ett antikvariat, som är helgöppet året om. Motorentusiasterna får sitt lystmäte i Hoting, där Bävervägen under några kilometer samsas med Inlandsvägen och Inlandsbanan från Östersund till Jokkmokk och Gällivare. Vid järnvägen ligger Ivars bilmuseum, där man kan skåda både bilar och motorcyklar från 20-talet och framåt.
Natursköna Tåsjödalen tar vid, med Kyrktåsjö och hembygdsgården som nästa stopp.
När jag passerar är det tunnbrödsbak på gång. Eva-Lisa och Paul Nilsson har fått rejäl fart på den vedeldade ugnen och gräddar kakor på löpande band.
– Vi bakar två–tre gånger i veckan, och brödet är så populärt att vi får beställningar från hela Sverige, berättar de och bjuder på en nygräddad kaka med smör och getost.
I Norråker väntar nattlogi och middag. Ida och Johannes Collin driver sedan 14 år tillbaka en prisad lanthandel med boende och har dessutom eget aktivitetsföretag med vildmarksupplevelser i fokus. De gillar att driva projekt och paret är en stor anledning till att byn med drygt hundra invånare lever och blomstrar.
– Ja, vår affär med kafé har mer och mer blivit en social träffpunkt där det mesta avhandlas vid tio-fikat, konstaterar Ida nöjt.
– Dessutom reser folk långväga bara för att köpa våra ostar, berättar Johannes.
För disken är välfylld året runt, med vällagrade delikatesser både från Frankrike och lokala producenter, som Höglands mejeri några mil västerut.
Norråkers Handel har även blivit utsett till årets serviceföretag i Jämtland och fått flera andra utmärkelser för sin glesbygdssatsning.
Ett par timmar senare dukar Ida och Johannes upp utanför Marjas stuga uppe på höjden. Det är byns äldsta hus som renoverats till gediget boende för turister och hemvändare. På ängen nedanför betar de egna fåren och hästarna.
Nu väntar middag med älgstek, nypotatis från Rossön och väl utvalda ostar. Och medan solen sänker sig över Tåsjön får jag ta del av vilda historier om när björnarna blev ytterst närgångna i byn för några år sedan. Därav varningsskylten vid bygatan.
Efter en rejäl långfrukost på Norråkers Handel nästa morgon rullar jag vidare. Farväl till Bävervägen, för efter några mil på grus kommer jag till byn Högland och efterlängtad asfalt. Nu är det dags för Konstvägen sju älvar att ta vid. Den sträcker sig från Umeå i öster upp till Borgafjäll i nordväst – med ett dussintals konstinstallationer längs vägen.
Molntäcket har spruckit upp och solen gör att snön på topparna får ett sällsamt skimmer när jag anländer, med mäktiga Borgahällan i blickfång. Ett skarpskuret berg, med dramatisk siluett. Arkitekten Ralph Erskines märkliga 50-talsskapelse, hotell Borgafjäll, utan några raka vinklar, smälter väl in i miljön.
En halvmil västerut ligger värdshuset Borgagården, som gjort sig ett namn både för mat och gästfrihet. Dessutom med ett omnämnande i krogbibeln White Guide.
Här har det funnits gästgiveri sedan början av 40-talet. I dag är det Cecilia och Joakim Engwall som svarar för driften. Ett entusiastiskt par från Strömsund och Dorotea, som satsar stort på både fjälläventyr och gastronomi.
Och visst märks det i restaurangen med ett panoramafönster ut mot sjön. Kocken Jan Wengelin serverar bland annat carpaccio med picklade lingon, granskott och kantareller, rödbetor med getost, halstrad röding och enbärsmarinerat reninnanlår.
Cecilia betonar närheten till fina vandringsleder, skidbackar och fiskevatten.
– Dessutom tar ju vägen slut några kilometer bort. Så det finns gott om vildmark.
Äventyret tar inte slut här. I morgon väntar snorkling efter öring i fjällbäckar och stand-up-paddling på Borgasjön med Joakim.
Tidigare publicerad i Kia Story 1/19.
